Vapnet symboliserar samhället Brantevik i dess dubbla bemärkelse av såväl sjöfartsort som fiskeläge.

Det i vapnet dominerande ankaret är som bekant en känd sjöfartssymbol. Samtidigt är ankaret emellertid även symbolen för "Hoppet" och erinrar därmed också om Branteviks gamla Sjöassuransförening, som ju fick detta namn och vars lokaler nu innehåller en betydande sjöhistorisk samling från Branteviks storhetstid som sjöfartsort.

En annan påminnelse om sjöfarten och samtidigt en erinran om traktens urgamla historia är båten. Denna är i vapnet framställd enligt förebilder från de över 3000-åriga hällristningar, belägna ett par kilometer norr om Brantevik.

Båten är i vapnet sammankomponerad med ankarets "stock".
I mitten av båten (med sina sex roddare) skjuter ankarets "rö-ring" upp. Denna ring - med ett däri insatt kors - symboliserar solen vid "Den uppgående solens kust", som Skånes ostkust här ibland kallats. Ett sådant s.k. "solkors" återfinner man ofta å hällristningarna - ibland även i själva båtarna.

Fiskens betydelse för Brantevik symboliseras slutligen av de två fiskarna (två upprättstående sillar) på ömse sidor om ankarets "lägg".

Vapnets färger är rött och gult (Skånes färger). Figurerna i gult mot röd botten.
Vapnet är komponerat (och ritat) av Gustaf Lindgren 1973 (med justeringar 1979).
Vapnet är granskat och godkänt av Statsheraldikern 27 november 1979.